This is my story!

In times like these I would really want to say that my thoughts are with those who have no one to spend their Christmas with.

I'll make it short so my message to every one today and every other day during Christmas is to share a smile with those you love, make peace with those you like less and forgive those who have hurt you, no matter how hard it may seem!

And finally I would like to dedicate this song to everyone who have and don't have anyone to share their Christmas with!




May all your wishes and dreams come true!

Jag har funderat på det här med julgran och hur den skall kläs/dekoreras och när den skall in i huset respektive ut ur huset!

Första funderingen är ju att julen faktiskt är en kristen tradition. Och enligt traditionen så ska ju julgranen faktiskt in i huset först den 24e, det vill säga på julafton. Den skall då också kläs och sedan slängas den 6e januari, alltså på trettondagen eller Epifania som är den sista stora kristna (jul)helgen.

Jag tror på gud och det här med tradition är verkligen något jag älskar, i synnerhet när det kommer till jul! Så även om det kanske låter lite konservativt från min sida så skulle jag verkligen vilja gå tillbaka till det med att klä julgranen på julafton och slänga den på trettondagen. Även när det kommer till kringliggande traditioner som att gå på midnattsmässan och fira jul på juldagen och inte som i Sverige, på julafton (Sverige är ganska unikt med det har jag kommit underfund med med åren. Trodde att det var så man gjorde i protestantiskt kristna länder, men jag hade fel). I år blir det dessvärre inte riktigt så eftersom jag tar mitt pick och pack och reser iväg till Berlin för att fira jul med Sharon. Men vad tycker ni som läser om det här med att ta ett steg tillbaka och inte påskynda julprocessen utan att låta julen vara det den enligt tradition också bör vara?

Jag tänker också lite på det med att klä julgranen. Här är jag inte alls lika "konservativ" som jag är med traditionerna. Jag älskar att klä granen med mycket ljus, många julgranskulor, mycket glitter och en klar och tydlig stjärna på toppen. Personligen börjar jag alltid med att sätta upp ljusen i granen och i år har jag införskaffat mycket ljus. Det ska lysa inifrån såväl som uta i topparna på granen! Efter det sätter jag upp glitter i rött och vitt/silver och även där snålar jag inte med dekorationerna. Slutligen klär jag granen nerifrån och upp med julgranskulor och även då i vitt och rött samt lite bjällror och ett jättevackert kors som jag fick av en gammal vän för några år sedan. När jag gjort det så släcker jag lamporna, tänder ljusen i julgranen för att inspektera så att den inte ser "naken" ut. Oftast slutar det med att jag gör några juseringar och eventuellt hänger upp fler julgranskulor i granen. Åter igen släcker jag lamporna, tänder ljusen i granen och inspekterar etc etc tills dess att jag är nöjd! Det absolut sista jag gör är då att sätta stjärnan på toppen. Och för mig innebär det också slutgiltigen att julen tågat in i huset. Och den stjärnan representerar och i min kristna tro den stjärna som vägleder Melchior, Caspar och Balthasar (de tre vise männen) till nyfödde Jesus. Därför är stjärnar så viktig för mig som kristen att ha just där (och inte en vanlig spetsig topp) eftersom just den stjärnan ska vara någon form av vägledning till gud, frälsning eller som i mitt fall något som värmer inombords och hjälper mig att inte glömma bort min tro och min tradition. Sedan har vi genom åren haft olika former av stjärnor på granen, stjärnor med fem uddar, med sex uddar, sju, åtta och till och med tolv uddar. I år är stjärnan vit/silver och femuddig, trots att jag försökte få tag på en sexuddig röd stjärna som jag minns att jag en gång hade om barn. Hur som helst är den stjärnan jag hittat nu väldigt fin och kommer säkert att passa bra på julgranstoppen :)

Ja, så går mina tankar runt julgranen och lite om traditionerna. Mindre viktigt för andra, ganska viktigt för mig och säkert för många andra också.

Men det julen i det stora hela handlar om för mig är ändå respekt och kärlek och fred! Att låta alla fira jul på det sättet som passar dem bäst samt att inte låta motgångar gå en emot. Sen gör jag också det här för att jag firar jul varje år som om den vore min sista och julen är ju min favorit högtid! Man kan säkert ta julen ur världen, men man kan inte ta julen från mig, kanske pyntet och traditionen, men inte the Christmas spirit!

Med det sagt så hoppas jag att få in många fina kommentarer (snälla kommentarer så klart) och glöm nu inte att det är jul det handlar om, so take a break from all your issues and problems, help each other out and try to share your Christmas spirit with as many as possible.

Många glada julhälsningar i förskott!

Hello!

Då är det tisdag kväll och veckan har kommit igång ordentligt!

Idag har jag varit och jobbat lite på Lekborgen och det var ju skönt att komma tillbaka dit och få känna på arbetet där. Jag hade ett barnkalas på 13 barn och de var verkligen energiskt härliga och fulla av positiv energi. Tänk om man kunde ha det så hela livet? Hade ju inte varit helt fel! Men som allt gott så tog även kalaset slut och den lite mindre roliga stängningen kom igång med städ och disk etc etc. Det gick i varje fall fint. Tack Josipa för hjälpen :)

Har även proppat i mig en enorm bit med pizza efter jobbet och den satt minsann fint!

Så efter kvällspromenaden med vovven är jag nu äntligen hemma och nästa sak att göra är definitivt att kura ner sig framför brasan med en bok och läsa! Förhoppningsvis så somnar jag inte på golvet framför brasan, blir ändå lite kyligt när den väl slocknar!

Men men gottfolk, dags att dra sig vidare nu, kanske att jag kör lite msn innan jag sätter igång med att läsa!

Ha det gott!

Hej, sorry för att jag inte skrivit något inlägg på några dagar. Den här veckan har verkligen varit hektisk med jobb, inställd Bukarest-resa, inköp av biljetter till Sensation White i Cph, dåliga nyheter om en bortgång, överraskningsmoment, hysteri för att det fattats vita byxor till Cph, glädje för upphittade vita byxor till Cph, återupptagandet av gamla kontakter etc. Ja, den här veckan tar definitivt hem priset för den absolut med späckade veckan 2010. Eller ja, på många år faktiskt!

Först och främst vill jag säga att mina tankar går till alla de som kände Lars. Jag är jämnt och ständigt ledsen sedan nyheten om hans bortgång nådde fram till mig. Samtidigt känner jag inombords att han har det bra där han är nu. han var den personen med mest livsglädje jag någonsin träffat. Jag känner mig hedrad att ha fått träffa honom och bli berörd av hans livsglädje! Rest in peace my friend!

Om vi drar vidare till den inställda resan så ställde brorsan och ajg in den av skäl jag inte vill prata om här, men de är skäliga nog för att man ska fatta ett sådant beslut! Mer om det en annan gång. Jag ska ändå utomlands lite, närmare bestämt Köpenham, Sensation White med Basse och Sharon, fy fan vad det kommer bli toppen!

På tal om Basse, Sharon och Sensation! Lana, Sharon och jag ville överraska Basse så vi gjorde det igår med att berätta att vi köpt en biljett till henne för Sensation. Och vilken lycka! Som jag sa till Basse, när jag såg hennes glädje så hade jag väldigt svårt att hålla tillbaka mina egna glädjeskvättar.

Träffade kusinen (Snjezana aka Sné) igår, hade det übertrevligt, hoppas det blir av mycket snart igen!

Jag vet inte hur jag ska skriva ner allt jag har i huvudet just nu, det bara snurrar runt, för mycket för att ta till ord antar jag!

Men det kommer mer snart, jag lovar!

Två vardagshjältar som inspirerar mig är Bahtie och Josefin. De är också två underbara personer som utan tvekan har gjort det absolut bästa intrycket på mig och de två personerna som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag vill bara säga att vart jag än befinner mig så bär jag med mig er och sättet jag ser upp till er.

Basse och Josefin är bland de underbaraste människorna jag någonsin träffat. De får mig att våga hoppas och våga vara en bättre människa! De vet det nog inte själva, men när jag ser på dem så ser jag inte bara två fantastiska människor utan främst av allt två underbara vänner som jag älskar väldigt väldigt mycket!

---

Idag har jag varit på stan med Miko och träffat min underbara vän från Paris! Josefin och jag började lära känna varandra när vi jobbade i julkortssorteringen för några år sedan.

Det hela började med att vi sorterade julkort. Maja och jag lekte våra verbala lekar som vanligt och inhoppandes kom glada och spralliga Josefin och ville vara med. Efter den gången var jag fast vid hennes underbara attityd till livet och hennes positiva aura som verkligen skiner om henne!

Jag är så fruktansvärt glad att jag fick chansen att lära känna henne för hon är verkligen en underbar människa. Social, öppen, glad, ja helt fantastisk! Och jag blir alltid lika överraskad av hennes underbara attityd, den smittar på något sätt av sig och gör att jag känner mig så optimistisk inför framtiden.

Jag ser verkligen upp till henne och att hon vågat ta klivet ut i den stora vida världen där hon verkligen lyckats! Jag unnar henne verkligen det bästa för hon förtjänar bara det bästa och inget mindre än det!

Josefin är en riktig inspirationskälla för mig eftersom jag önskar att jag kunde göra allt det hon har gjort.

En annan person som jag verkligen ser upp till är Bahtie! Basse är förmodligen den absolut mest givmilda människa jag någonsin lärt känna och jag känner mig så himla hedrad att jag får kalla henne för vän! Den som lära känna henne kommer förstå vad jag menar!

Det går inte bara att sätta ord på hur Basse är som person eftersom hon är verkligen genomgod på alla möjliga sätt. Och om det är någon som har hela hjärtat på rätt plats så är det hon! Jag älskar att sitta och lyssna på när hon talar om sitt liv. Jag blir liksom ett barn helt hänförd av hennes ödmjuka personlighet och allt gott hon tillför till sin omvärld! Och om alla var lite mer som Basse så skulle vi inte ha några krig eller någon svält, det vet jag eftersom hon är det jag förknippar med peace and love.

Även om jag inte alltid förstår hur hon orkar med att alltid göra rätt i livet så önskar jag verkligen att jag kunde vara lite mer som henne. En snäll människa som finns där för så många människor. Det bästa av allt är ändå att hon gör det inte för att få någonting utav det utan för att det är rätt. En underbar människa!

Bahtie är en inspirationskälla på så många sätt att det skulle behövas en bok att skriva ner allt! Men dom sagt, jag är så hedrad att få kalla mig själv för hennes vän!

Och tack för ditt fina sms idag Bahtie, jag blev så glad när jag läste det. Du berör verkligen mig och det känns så bra när du säger allt eftersom jag vet att allt också kommer från hjärtat.

Till sist vill jag också tacka Lana för att det var genom henne jag lärde känna Bahtie! Tack Lana för att du gav mig den bästa och underbaraste gåvan man kan önska sig, en sann vän! Och tack till posten som förde mig nära Josefin som visade vara en av de bästa människorna jag någonsin träffat, så vacker, så smart och även hon en sann vän!

Hallå allesammans! Det är skitfint väder ute! Solen skiner och då blir jag glad!

Jag tänkte börja med att säga Herre GUD vilken storm det var ute igår! Blixtar, åska, snö, regn och starka vindar! Det var inte alls särskilt kul att gå ut med vovven i det vädret! Och det var inte kul att komma hem helt genomblöt. Men till min stora glädje så har jag ju en braskamin hemma så kläderna torkade snabbt och nu behöver jag inte oroa mig över att inte kunna använda min vinterjacka ute i kylan!

När jag vaknade upp i morse så trodde jag att snön skulle ha smält under natten, men till min stora förvåning så fick jag se det här! >>>

Jag vaknade upp i morse av att Marie berättade att vovven vart dålig under natten och att han var lös i magen. Stackarn måste ut och bajsa stup i kvarten! Och alla vet att det är ju jättejobbigt att vara dålig i magen!

Så han har genom hela morgonen bara legat vid min sida och sovit då vi inte varit ute och gått småpromenader. Passade på att ta lite fina bilder på vovven medan han hade fullt upp med att vila ut.

Den sista bilden är tagen på en promenad för några dagar sedan när vi (Marie och jag) var ute och gick vid Bodaskolan!

Ikväll ska Miko, Maja, Tanja, jag och eventuellt några andra träffas hos Josipa. Jag ska laga min Thai-Chicken-Stew med ris! Förhoppningsvis blir det mycket glädje och mycket dans och sång. Ska definitivt kolla med Maja om hon inte kan ta med sig singstar, alltid kul med karaoke!

Ska bli kul ikväll! Längtar som tusan!

Höres kanske sen!

Kom alldeles precis hem från Lidl/Supermarket/Coop efter att ha varit på en inköpsrunda. Ikväll blir det Burritos och tacos. Sedan förlitar jag mig på att det kommer någon bra film på TV ikväll! Jag är verkligen sugen på att sitta i soffan och kolla film ikväll, så mycket vågar jag i varje fall lova! Förhoppningsvis kommer också Josipa över, det hade ju varit ganska så trevligt i alla fall med lite härligt sällskap :)

Vad mer står på dagens agenda då? Hmm, först och främst måste jag ut med vovven, han vill gärna ut och kissa. Efter promenaden blir det en varm dusch och en eventuell kopp kaffe. Sen läser jag lite om inget oväntat kommer och förbered maten lite långsamt innan det blir dags att äta. En relativt lugn dag med andra ord! Men det är verkligen härligt att ibland kunna ha lugna och fria dagar när man har gott om tid att i princip bara vara med sig själv och inte ha något stort inplanerat.

Idag är det dessutom exakt tio dagar innan jag åker iväg på en lite semester med brorsan. Destinationen blir Bukarest, Rumänien. Kanske inte världens sexigaste destination, men det ska ju vara väldigt fint där, människorna trevliga och många monument att se efter Nicolae Ceauşescu's tid. En liten day-trip till Braşov för att kolla in staden och Greve Vlad's slott (Ja, det är han som också är känd vid namnet Dracula).

Nu orkar jag inte skriva mer. Kanske att jag eventuellt slänger in några ord under dagens lopp.

Tills dess, have a good Sunday!

Har en sådan där dag då jag känner mig helt über-trött! Orkar inte skriva idag...!

Ännu en dag är kommen och än en gång sätter jag mig med skärmen framför mig för att skriva något. Saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, men som alltid så brukar det ju bli lite att läsa trots allt!

Och som vanligt har jag varit en runda på jobbet denna ruskigt kalla morgon! Till skillnad från igår så slutade jag inte en halvtimme tidigare idag! Och till skillnad från igår så är jag ledig ikväll vilket också innebär att jag får spendera tid med att betala räkningar, promenera mer med vovven, läsa lite och annat smått och gott.

Kom att tänka lite på min och Anna's diskussion om böcker igårkväll på aretet. Hon nämnde att hon gillar böcker som bl a Jane Austen skrivit, böcker med "happy endings" om man får säga så! Jag å andra sidan läser allt möjligt och tycker att det är ett privilegium att kunna få läsa så mycket som möjligt av så olika genrer som möjligt. Anledningen till det är självfallet att man lär sig mycket och att man får vila hjärnan från all mental vardagsstress som vi nog alla blir utsatta för! Utöver det så är det ytterst sällan jag läser böcker på svenska. Jag ser ingen poäng med att läsa på svenska först och främst för att jag av ren vana läser betydligt snabbare på engelska och för det andra så är det engelska språket betydligt mer utvecklat än det svenska som i sin tur innebär att dels blir utmaningen betydligt större och dels att man blir  bra mycket bättre på språket man läser boken på!

För tillfället läser jag The Golden Compass som jag väldigt snart är klar med. Och jag måste erkänna att jag verkligen längtar till slutet för den boken är ju inte alls lika bra som filmen! Så mitt nästa bokprojekt blir definitivt Dear John av Nicholas Sparks. Den ska jag ha hunnit läsa ut innan jag ser filmen. Och efter resan till Bukarest så hoppas jag på att kunna köpa in Anna Karenina av Leo Tolstoy som jag velat ha ett bra tag nu! Troligen blir det inga fler köp av böcker i år, men om någon känner sig manad att köpa just Tolstoy's Anna Kareninan så skulle det bli en utmärkt julklapp till mig! Skämt åsido, inga julklappar tack, jag har så det räcker och blir över.

Tack för att ni orkar med att läsa allt strunt jag skriver om. Ibland känns det ju som att jag bara tjatar på utan att kunna sluta, men så är det när man har så mycket att säga, men så lite tid att säga det!

Då har jag helt regelrätt, och som jag brukar, varit ute med hunden och gått. För andra dagen i rad så hade jag Marie som sällskap och vi gick någonstans uppe på Brämhult. Hela promenaden började med att vi gick mot Brämhults fritisdgård för att sedan gå vilse och efter en och annan jobbig uppförsbacke så hittade vi till slut fram till vårat mål ICA City Brämhult. Men det tog ju ett tag innan man hittade fram genom alla konstiga vägar mitt i Brämhults villa-djungel!

Så här sitter jag nu och funderar på ifall jag ska koka upp lite pasta så att jag kan käka upp det som blev över av gårdagens Bolognese. Det tar ju cirka elva, tolv minuter att koka pastan, men jag känner mig så fruktansvärt lat idag! Dessutom lagar morsan mat så jag försöker spara mig lite till det också!

Vad mer har jag på min agenda då? Jo, jag ska tillbaka till jobbet där jag kommer stanna till 20.00. Och jag måste ändå säga att det känns härligt att komma tillbaka till arbetet efter en veckas ledighet. En vecka med bara vovven är väl i sig inte helt fel. Man hinner ju leka mycket och promenera mycket och få sin beskärda del av motion, men när man inte får träffa människor på länge så känns det mentalt jobbigt att sitta med en hund. De kan ju inte direkt kommunicera lika bra som människor, eller i varje fall inte på samma sätt! Så det är underbart att vara tillbaks på posten :D Känns ju inte direkt som det brukar heta Ny dag, Nya tag utan mer som ny dag med en hel del gamla tag!

Nej, nu får det nog bli lite pastakokning, käk, sova lite och sen jobba lite till!

Ha en skön dag. It's a nice one after all, soligt och precis som man vill ha det på hösten, fint!

PS. Marie skulle nu iväg till jobbet och säger Hej då! samtidigt som jag är mitt i mitt bloggande och svarar på faceboock etc etc. Mitt svar till Maries hej då var en kort och koncist Mm! Lite kul grej som Marie och jag skrattade åt :) DS.

Finns det någon mer än mig där ute som känner att hösten verkligen plockar fram det absolut bästa och värsta hos en själv?

I mitt fall handlar det om att jag verkligen kan njuta av bara ögonblicket då jag ser lönnen gå från grönt till gult och rött, när solnedgångarna färgar himlen djupblå med en uns av rött i horisonten och när lukten av sommar fortfarande etsar sig fast i näsan trots att vinterkylan kommer stormandes! Det handlar också om att dagarna blir kortare och mörkare, att man blir trött och hängig, längtar sig bort till värmen och er automatik börjar lyssna på deppig musik utan någon tydlig anledning!

Jag går verkligen från mitt bästa humör ena timmen till mitt absolut mest deprimerade flera gånger om dagen. Hösten plockar som sagt fram det bästa och värsta hos mig!

Jag älskar att känna den kalla höstvinden med solen i ansiktet när jag är ute och promenerar bland löven som ligger och vilar på marken. Jag älskar när jag kan le utan anledning för att sedan komma på mig själv att det kanske finns någon främmande människa som står och tycker att jag ser hur sjukt dum ut som helst som bara står och ler för mig själv. I sådana stunder ler jag ännu mer! Det är vad höst betyder för mig i mina bra stunder! I mina mindre bra stunder så kan jag falla ihop i ren depression och börja gråta (Ja, jag gråter. Jag är väl bara människa. Och du gråter också såvida du inte är en robot). Jag söker mig till min tillflyktsplats i vardagen i dessa stunder, min dagbok, där jag skriver ner mina allra djupaste tankar som berör allt mellan himmel och helvete. Saker som minnen, bra, dåliga, roliga, ledsamma. Om kärlek och hat och om önskan att kunna förändra världen. Men det kanske bara är mig själv jag vill ändra på, mitt sätt att se på världen eller något i den stilen...

Här sitter jag och lyssnar på Taylor Swift och hennes Teardrops On My Guitar. En jättefin sång om olycklig kärlek (Nej, jag är inte olyckligt kär i någon. Jag är inte kär alls).

Ja, det här är väl något jag får fortsätta skriva i dagboken, men tänkte att det kanske är skönt att få låta alla som läser veta att jag faktiskt bara är en människa som ibland är glad och mår bra och ibland det motsatta.

Till next time!

Det finns dagar och perioder i mitt liv när jag bara känner att jag vill resa bort. Lång bort... Och länge!

Igår var jag på Soz's födelsedagsfest på Norrmalm och om jag ska vara riktigt ärlig så hade jag det lite tråkigt till att börja med, men med Reni & Era och deras Merced På vägen hem körde Lana och i första svängen satt Sharon i mitt knä i framsätet och mosade hela mig. Väl framme i stan kände jag en enorm lättnad av att blodet åter igen kunde flöda fritt i kroppen!

I andra svängen hämtade vi upp Tea och hennes kompis som hade promenerat längs vägen ner till stan. Tea berättade lite om sin åtta månader långa resa till Australien och jag satt helt häpnadsväckande och lyssnade till hennes berättelse.

Jag har länge känt att jag velat bort från Sverige, om inte för evigt så i varje fall ett tag. Några månade, kanske ett år eller två. Resa och jobba lite på vägen fram till resans mål. Inte för att jag har något specifikt mål! Jag vill bara bort. Jag kan ta något ströjobb så att pengarna räcker till till nästa destination... Men faktum kvarstår att jag någonstans djupt inombords känner en enorm rädsla för allt som kan gå fel. Tänk om jag skulle bli skadad, sjuk eller något annat. Tänk om pengarna tar slut och man inte kan ta sig hem till Sverige igen? Eller God forbid, tänk om någon här hemma råkar ut för något och jag är på andra sidan jorden, helt ovetandes eller okapabel till att komma hem snabbt och smidigt? Hmm... Jag är väl säkert inte den enda eller första att tänka i de banorna. Jag är heller säkert inte unik i mitt tänkande, men jag kan inte riktigt släppa tanken på att åka iväg trots allt! Det hade verkligen varit så frukantsvärt skönt att bara få komma bort, uppleva nya saker, träffa nya människor, se nya platser och jobba och leva sitt eget liv på en helt främmande plats. Jag menar, alla utsätts vi väl ändå någon gång i livet för prövningar? Alla bestämmer vi oss väl någon gång att göra något vågat, ta risker och spela ut alla korten på bordet? Eller? Jag vill i varje fall fortfarande bara åka bort ett tag, göra något annat i livet och eventuellt komma tillbaka, om inte visare så i varje fall mer medveten om att det finns en värld utanför Borås och Sverige att upptäcka! Mitt problem utöver alla tvivel och "tänk om" tänkande är hur jag ska gå tillväga och vem jag ska vända mig till...! Jag kanske letar på fel plats, inte vet jag, men jag tänker inte ge upp! Jag fortsätter drömma. Och om jag aldrig fullföljer mina drömmar så kommer jag leva vidare med vetskapen att jag faktiskt har haft drömmar och att man kan ha drömmar, även om de inte alltid slår in, så är det inget fel med att ha dem!

Var precis ute med vovven! Helt slut efter denna en timme långa promenad!  Det är kallt, blött och kvavt ute. Vinterjackan åkte på vilket jag såhär i efterhand ångrar eftersom jag blev helt genomblöt. Inte för att det regnade, utan för att det blev varmt och svettigt. Fast å andra sidan så promenerade jag ju i väldigt högt tempo vilket också märks på hunden som ligger i hallen helt utslagen! Så lite träning för både vovve och mig med andra ord :)

Väntar nu på att Miko ska komma. Därefter blir det en snabb dusch och sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda!