This is my story!

Well well... What am I supposed to write now? Hmm...

This week has still been a very eventful one and there are still some things to do before I can come home, lay down and rest my head from everything!

Here's what this week's been full with!

• Work
• Bad news about death (And yes, I'm very sad about it)
• Good news
• Arguments at work
• Arguments at home
• Running errands downtown
• Meeting Josefin & Philippe
• Meeting Snjezana (My cousin)
• Meeting Miko
• Meeting Josipa
• Meeting Sharon, Lana, Bahtie and Emii
• Surprising Bahtie
• Canceled trip to Bucharest
• Bought tickets to Sensation White in Copenhagen
• Walking the dog
• Playing with the dog
• Lack of sleep
• Bad mood
• Getting a haircut
• Helping a drunk gentleman home
• Watching movies
• Celebrating Patricija at George's restaurant (tonight)

Well folks, that's what this week has been full of! Yeah, maybe it doesn't seem like much to some people, but for me, mentally, it's been a hell of a week and a bit too much at the same time to handle. Anyhow, I've survived so far and hopefully next week with one funeral and two parties (Yes, it feels weird to go to a funeral one day and then party two days after that, but I really don't feel like I want to cancel anything more).

Yeah, that's it for now!

And once again, thanks Bahtie for being so understanding! You're such a great friend and you've really found your way into my heart. I'm so thankful for having you in my life! Keep on bringing joy to the world because that's what you do, you make me smile every time I think of you!

Till next time!
Take care.

Hej, sorry för att jag inte skrivit något inlägg på några dagar. Den här veckan har verkligen varit hektisk med jobb, inställd Bukarest-resa, inköp av biljetter till Sensation White i Cph, dåliga nyheter om en bortgång, överraskningsmoment, hysteri för att det fattats vita byxor till Cph, glädje för upphittade vita byxor till Cph, återupptagandet av gamla kontakter etc. Ja, den här veckan tar definitivt hem priset för den absolut med späckade veckan 2010. Eller ja, på många år faktiskt!

Först och främst vill jag säga att mina tankar går till alla de som kände Lars. Jag är jämnt och ständigt ledsen sedan nyheten om hans bortgång nådde fram till mig. Samtidigt känner jag inombords att han har det bra där han är nu. han var den personen med mest livsglädje jag någonsin träffat. Jag känner mig hedrad att ha fått träffa honom och bli berörd av hans livsglädje! Rest in peace my friend!

Om vi drar vidare till den inställda resan så ställde brorsan och ajg in den av skäl jag inte vill prata om här, men de är skäliga nog för att man ska fatta ett sådant beslut! Mer om det en annan gång. Jag ska ändå utomlands lite, närmare bestämt Köpenham, Sensation White med Basse och Sharon, fy fan vad det kommer bli toppen!

På tal om Basse, Sharon och Sensation! Lana, Sharon och jag ville överraska Basse så vi gjorde det igår med att berätta att vi köpt en biljett till henne för Sensation. Och vilken lycka! Som jag sa till Basse, när jag såg hennes glädje så hade jag väldigt svårt att hålla tillbaka mina egna glädjeskvättar.

Träffade kusinen (Snjezana aka Sné) igår, hade det übertrevligt, hoppas det blir av mycket snart igen!

Jag vet inte hur jag ska skriva ner allt jag har i huvudet just nu, det bara snurrar runt, för mycket för att ta till ord antar jag!

Men det kommer mer snart, jag lovar!

Eto da ipak jednom na nasem pisem!
Danas mi je bratu rodjendan pa zelim da mu cestitam rodjendan i sve naj bolje i tako dalje! Na zalost mu nista nisam kupio ali hvala bogu sto mi je Josipa pokazala onu Balkan Beat pjesmu! Eto ti to Sasha kao poklon, znam da ce ti se sviditi :D Best Balkan song 2010! I can't stop dancing!

Två vardagshjältar som inspirerar mig är Bahtie och Josefin. De är också två underbara personer som utan tvekan har gjort det absolut bästa intrycket på mig och de två personerna som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag vill bara säga att vart jag än befinner mig så bär jag med mig er och sättet jag ser upp till er.

Basse och Josefin är bland de underbaraste människorna jag någonsin träffat. De får mig att våga hoppas och våga vara en bättre människa! De vet det nog inte själva, men när jag ser på dem så ser jag inte bara två fantastiska människor utan främst av allt två underbara vänner som jag älskar väldigt väldigt mycket!

---

Idag har jag varit på stan med Miko och träffat min underbara vän från Paris! Josefin och jag började lära känna varandra när vi jobbade i julkortssorteringen för några år sedan.

Det hela började med att vi sorterade julkort. Maja och jag lekte våra verbala lekar som vanligt och inhoppandes kom glada och spralliga Josefin och ville vara med. Efter den gången var jag fast vid hennes underbara attityd till livet och hennes positiva aura som verkligen skiner om henne!

Jag är så fruktansvärt glad att jag fick chansen att lära känna henne för hon är verkligen en underbar människa. Social, öppen, glad, ja helt fantastisk! Och jag blir alltid lika överraskad av hennes underbara attityd, den smittar på något sätt av sig och gör att jag känner mig så optimistisk inför framtiden.

Jag ser verkligen upp till henne och att hon vågat ta klivet ut i den stora vida världen där hon verkligen lyckats! Jag unnar henne verkligen det bästa för hon förtjänar bara det bästa och inget mindre än det!

Josefin är en riktig inspirationskälla för mig eftersom jag önskar att jag kunde göra allt det hon har gjort.

En annan person som jag verkligen ser upp till är Bahtie! Basse är förmodligen den absolut mest givmilda människa jag någonsin lärt känna och jag känner mig så himla hedrad att jag får kalla henne för vän! Den som lära känna henne kommer förstå vad jag menar!

Det går inte bara att sätta ord på hur Basse är som person eftersom hon är verkligen genomgod på alla möjliga sätt. Och om det är någon som har hela hjärtat på rätt plats så är det hon! Jag älskar att sitta och lyssna på när hon talar om sitt liv. Jag blir liksom ett barn helt hänförd av hennes ödmjuka personlighet och allt gott hon tillför till sin omvärld! Och om alla var lite mer som Basse så skulle vi inte ha några krig eller någon svält, det vet jag eftersom hon är det jag förknippar med peace and love.

Även om jag inte alltid förstår hur hon orkar med att alltid göra rätt i livet så önskar jag verkligen att jag kunde vara lite mer som henne. En snäll människa som finns där för så många människor. Det bästa av allt är ändå att hon gör det inte för att få någonting utav det utan för att det är rätt. En underbar människa!

Bahtie är en inspirationskälla på så många sätt att det skulle behövas en bok att skriva ner allt! Men dom sagt, jag är så hedrad att få kalla mig själv för hennes vän!

Och tack för ditt fina sms idag Bahtie, jag blev så glad när jag läste det. Du berör verkligen mig och det känns så bra när du säger allt eftersom jag vet att allt också kommer från hjärtat.

Till sist vill jag också tacka Lana för att det var genom henne jag lärde känna Bahtie! Tack Lana för att du gav mig den bästa och underbaraste gåvan man kan önska sig, en sann vän! Och tack till posten som förde mig nära Josefin som visade vara en av de bästa människorna jag någonsin träffat, så vacker, så smart och även hon en sann vän!

Hallå allesammans! Det är skitfint väder ute! Solen skiner och då blir jag glad!

Jag tänkte börja med att säga Herre GUD vilken storm det var ute igår! Blixtar, åska, snö, regn och starka vindar! Det var inte alls särskilt kul att gå ut med vovven i det vädret! Och det var inte kul att komma hem helt genomblöt. Men till min stora glädje så har jag ju en braskamin hemma så kläderna torkade snabbt och nu behöver jag inte oroa mig över att inte kunna använda min vinterjacka ute i kylan!

När jag vaknade upp i morse så trodde jag att snön skulle ha smält under natten, men till min stora förvåning så fick jag se det här! >>>

Jag vaknade upp i morse av att Marie berättade att vovven vart dålig under natten och att han var lös i magen. Stackarn måste ut och bajsa stup i kvarten! Och alla vet att det är ju jättejobbigt att vara dålig i magen!

Så han har genom hela morgonen bara legat vid min sida och sovit då vi inte varit ute och gått småpromenader. Passade på att ta lite fina bilder på vovven medan han hade fullt upp med att vila ut.

Den sista bilden är tagen på en promenad för några dagar sedan när vi (Marie och jag) var ute och gick vid Bodaskolan!

Ikväll ska Miko, Maja, Tanja, jag och eventuellt några andra träffas hos Josipa. Jag ska laga min Thai-Chicken-Stew med ris! Förhoppningsvis blir det mycket glädje och mycket dans och sång. Ska definitivt kolla med Maja om hon inte kan ta med sig singstar, alltid kul med karaoke!

Ska bli kul ikväll! Längtar som tusan!

Höres kanske sen!

I was talking to my mother today when she, after months and months, noticed that I've done some more work on my tattoo (the one on the arm). She started asking me when the hell I did it and why I hadn't told her anything about it blah blah blah blah blah! And okay, I admit, I was a chicken for not daring to tell her about it, but I know what she thinks of tattoos and it ain't good! So I told her that I did it two months ago or something like that (I don't even remember myself when exactly it was!). She gave me a very foul look and carried on discussing whatever she was talking about (Probably work or money or some other subject she usually talks about).

It feels so d*mn nice now that this tattoo deal is out of the "closet" because now I don't have to hide it from anyone, anymore! On the other hand, I honestly don't understand why I hid the tattoo from my mama, I mean, I never gave a flying f*ck what she thought of it anyway! After all, it's my body, my money and my choice, if she doesn't like it, she can always close her eyes! I never made her like what I like and I ain't going to try doing it in the future either!

Anyway, I'm hungry after my nice and cold shower, so I'll go and grab something to eat and perhaps watch a movie or something! I just wanted to write this down first!

Hur som helst så var jag och kollade vad jag har för lite roliga bilder på datorn och på mobilen. Hittade lite kul och tänkte att det kanske skulle vara kul att sätta upp några av bilderna hehe. Please my friends, döda mig inte, tycker bara att det är jävligt kul!

Så här har vi första bilden (till höger). Ja, såhär såg Marie ut när hon kom hem från jobbet här om dagen. De hade haft fiskedamm och ansiktsmålning på Lekborgen. Och ja, jag fick mig ett gott skratt. Bra målat Jenny!

Nästa bild (till vänster) är lite äldre och den togs väl säkert -94 eller -95. Ja, vilka som är med på bilden syns klart och tydligt! Lite roligt eftersom att vi alla såg så små ut! Har svårt att föreställa mig att det en gång i tiden var vi!

Och den sista bilden är en relativt nytagen bild då Lana och jag var på 2001 och kollade på Resident Evil i 3D :D

Another day has come and I'm sitting here in my room, as usual, writing and listening to music and taking care of the dog. Yes, that's how I'm preparing for my trip to Bukarest! And I can't believe that it's actually one week left till I'm leaving! I can't wait to get out of this place. I only wish I would stay in Bukarest for a while longer than just a few days.

Anyway, I've been looking after the dog today again and he's a bit ill today, vomiting and having diarrhea :( Well, I hope he'll get better soon because it's breaking my heart to see my little dog lying on the floor, doing nothing at all. He doesn't want to play, he's not eating nor drinking. I've talked to a veterinary, but all he said was to keep an extra eye on him and that he probably will be better by tomorrow. We'll see what'll happen, but I hope he'll get well soon!

If we proceed from the sad dog-subject to something funnier I'd like to tell everyone how much I love Saturday Night Live! I was looking for clips on Youtube when I found this one with Taylor Lautner from the Twilight movies (Though, I found it on Video Hippy and NOT on Youtube). Really funny! I love aunt Sue, she's the best when she gets surprised about the pregnancy... Anyway, I don’t want to say too much so here you go, laugh away!

God morgon gottfolk :)

 

Igår sov jag riktigt gott! Efter ännu en lugn dag hemma med vovven fylld av promenader, klädtvätt och bakande så kan jag gott tänka tillbaka och säga att det var en bra dag!

Marie och jag bestämde oss igår för att baka kanelbullar! Och de blev riktigt goda! Den här gången glömde vi minsann inte kardemumman heller så de luktade till och med gudomligt gott! Jag blev ärligt talat förvånad över att brorsan käkade upp två stycken, han som annars inte brukar gilla sötsaker och bakelser. Så jag är väldigt nöjd!

 

Nedan ser ni slutresultatet ut i alla fall =)

Jag har precis avslutat en het debat här hemma om islam, islamism, burka-/slöjförbud, Israel/Palestina och om svenska insatsen i Afghanistan.

Hela diskussionen handlade i första hand om huruvida man ska förbjuda burka och slöja! Min ena motståndare tycker det, den andra var lite skeptiskt och kunde inte riktigt bestämma sig. Jag själv säger tvärt nej till ett förbud. Mitt nej grundar sig självfallet vad jag tycker om islamisering och terrorism. Islamisering är ju något som vi i väst idag förknippar med negativ klang, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vad som händer ute i världen idag! Så jag kan säga som så att jag förstår varför folk är rädda, men ska våran rädsla behöva gå ut över 1miljard muslimer som lever världen över idag? Är det deras gemensamma fel för att det finns terrorism? Självklart inte! Mina grannar är muslimer och jag har aldrig hört dem påstå att vi lever på ett felaktigt sätt bara för att vi inte är muslimer! De lever lika normalt som alla andra i området!

Om vi ska tillbaka till islamisering och terrorism så kan jag säga som så att ju mer vi låter våran rädsla ta över så kommer vi också strama åt hårdare och hårdare med lagstiftning mot slöja, burka, halal etc. I min mening så kommer det här leda till att ju hårdare åtstramningar vi gör, desto tuffare blir islamisternas svar på tal för våra handlingar! Vi kan inte tillåta att våra politiker sprider skräck för en hel generation muslimer som växer upp i världen och tror på gud på sitt sätt. De tror på gud och det är inte fel. De vill inte kriga, men jag förstår varför terrorister, inte muslimer, uten terrorister, handlar som de gör. Vi isolerar dem från omvärlden med att sprida skräck gentemot deras tro och då är det väl inte så konstigt att de väljer en extrem väg för att försöka stoppa det! Jag hade gjort det samma om hela världen försökte isolera mig från världsekonomiska och kulturella politiken. Det är ju våra skillnader som gör världen så vacker. Att vi kan bygga broar och enas oavsett våra skillnader. Det vi i väst gör idag är att vi raserar de broar vi byggt! Det är i min mening fel! Vi gör det genom att förbjuda folk vad de vill ha på sig, genom att säga åt dem vad som är rätt och fel. Det vackra och bästa med västvärlden är ju det att vi har våran frihet att välja hur vi vill leva! Det är väl inte konstigt att de som upplever förtryck och annat liknande kommer till oss för att få leva sina liv i lugn och ro? Det är just därför vi måste fortsätta som vi alltid gjort och inte börja förändra i lagstiftningen och göra åtsramningar. Det är nu vi verkligen visa världen var vi står! Det är nu vi måste visa världen att vi med öppen famn välkomnar det mångkulturella samhälle som västvärlden egentligen är!

Angående Israel och Palestina konflikten så vill jag säga att jag verkligen vill att alla ska kunna leva fritt i sitt land, israeler såväl som palestinier! Israel har kanske inte gjort rätt för sig, men jag kan förstå att de, precis som vi i väst, är rädda för vad som kan hända om man släpper taget om sin ockupation av Palestina. Än en gång vill jag betona hur viktigt det är att släppa taget om rädslan och försöka förstå vikten av vad frihet innebär! Israelerna framför alla borde förstå eftersom de, med sin judiska bakgrund, gick igenom 2000år av förtryck och mest kända exemplet är väl Hitlers behandling av judar under WWII! Israelerna borde just därför försöka visa lite mer hjärta och visdom genom att släppa ockupationen. Samtidigt förstår jag att de kämpat för sitt land och därför måste också palestinierna kunna erkänna Israel som en stat för det judiska folket. Inget konstigt med det! Man ger och man tar, men mest av allt tror jag att det egentligen inte finns mer att diskutera om i det här ämnet! Antingen möts båda parterna halvvägs eller så fortsätter konflikten. Men en sak är säker, det är inte bara Israel och inte bara Palestina som måste ta det steget. De måste göra det tillsammans, för de ska trots allt leva sida vid sida för evigt! Och då hoppas jag innerligen att de ska göra det i fred och förståelse! Till slut får vi som är kristna och muslimer inte glömma var våra religioner har sitt ursprung! Det är inte i Hinduismen eller New Age! Det är från judendomen våra religioner har sitt ursprung, vilket också innebär att våra likheter är bra mycket större än våra skillnader. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att förstå en så enkel sak! För mig är det en självklarhet att vi ska leva i fred, jag önskar att alla andra kunde se på världen på samma sätt som jag gör!

Till sist vill jag säga några ord om den svenska insatsen i Afghanistan! Jag tror nog att vi alla kan hålla med om att Talibanerna i Afghanistan inte gjorde så mycket gott för folket som bor där. Och vi i väst med USA och Storbritannien i spetsen gjorde vårat yttersta för att hjälpa folket där! Och nu är det så att Sverige frivilligt är med där för att kämpa för det afghanska folkets frihet! Våra svenska soldater som frivilligt åkt ner dit har gjort det för att de vill kämpa för något de verkligen tror på! Det är i mina ögon något väldigt fint! För vore det inte härligt om afghanerna fick gå tillbaka till det samhälle de hade på 70-talet när de levde som vi gjorde här i väst? Jag tycker det! Och jag tror också att många där självklart minns tillbaka till tiden de levde i frihet utan förtryck från högt uppsatta politiker. Men talibanismen har lämnat djupa sår i det afghanska samhället och det märks minst inte tydligt i Åsne Seierstads bok Bokhandlaren i Kabul. Om ni vill veta hur det är att leva i Afghanistan idag, läs den boken, den boken skildrar verkligen sanningen bakom livet i den afghanska huvudstaden på ett utomordentligt sätt! Men om vi går tillbaka till den svenska insatsen i Afghanistan. Jag tycker inte att Sverige ska lämna Afghanistan riktigt än eftersom att vi nu har gett oss in för att hjälpa. Och det vore en stor skam om de svenska politikerna skulle avbryta denna hjälpinstats utan att fullfölja den helt. Enligt mig så ska man avsluta det man påbörjat! De svenskar som mist livet i Afghanistan har gjort det för att de kämpat för något de trott på. Det är vackert och det får vi aldrig glömma, hur jobbigt det än är att höra om svenskar som mister sina liv i utlandet.

Jag tycker att vi alla idag ska ha en tyst minut för att hedra de svenskar som mist livet i utlandstjänst. Det är det minsta vi kan göra för att visa våran respekt för deras familjemedlemmar och de svenskar som fortfarande är kvar och kämpar för frihet, en frihet de helt på egen hand valt att kämpa för!

Glöm inte att vi är alla människor, oavsett om vi är judar, muslimer eller kristna! Vi lever på samma planet, oftast med liknande villkor och om vi istället för att ta livet av varandra börjar ta hand om varandra så kan vi åstadkomma många fina mirakel!

Och till sist vill jag bara säga att det hela börjar med att du och jag, helt vanliga människor tar saken i egna händer och sprider det positiva budskapet, det budskapet om gemenskap och kärlek, inte om hat och förstörelse! Vi måste ta vårat ansvar, allihop, inte bara någon enstaka medborgare! Vi delar den här jorden med alla, därför behövs alla i kampen om det enda rätta! Frihet!

PS. Generationerna före oss har redan gått igenom när världen delades upp i öst och väst genom en järnridå. Två länder med samma språk, samma kultur och religion delades upp, Tyskland och Korea, ett av dem är än idag delat och familjer har inte kunnat återförenas på över 50år! Tänk på vad det innebär för dig personligen innan du bestämmer dig för att kämpa för åtstramningar som grundar sig i rädsla. Är det här verkligen det globala samhälle du vill efterlämna till de kommande genrationerna? Ett globalt samhälle fulspäckat av skräck, hat och krig? När jag tänker på framtiden så skäms jag över att jag inte har kunnat göra mer för att göra världen lite bättre och lite säkrare till den generationen som ska ta hand om världen efter mig! Jag tänker inte tillåta att vi bygger upp en ny järnridå, om det händer så kommer jag kämpa emot det så länge mitt hjärta förmår att slå! DS.

Kom alldeles precis hem från Lidl/Supermarket/Coop efter att ha varit på en inköpsrunda. Ikväll blir det Burritos och tacos. Sedan förlitar jag mig på att det kommer någon bra film på TV ikväll! Jag är verkligen sugen på att sitta i soffan och kolla film ikväll, så mycket vågar jag i varje fall lova! Förhoppningsvis kommer också Josipa över, det hade ju varit ganska så trevligt i alla fall med lite härligt sällskap :)

Vad mer står på dagens agenda då? Hmm, först och främst måste jag ut med vovven, han vill gärna ut och kissa. Efter promenaden blir det en varm dusch och en eventuell kopp kaffe. Sen läser jag lite om inget oväntat kommer och förbered maten lite långsamt innan det blir dags att äta. En relativt lugn dag med andra ord! Men det är verkligen härligt att ibland kunna ha lugna och fria dagar när man har gott om tid att i princip bara vara med sig själv och inte ha något stort inplanerat.

Idag är det dessutom exakt tio dagar innan jag åker iväg på en lite semester med brorsan. Destinationen blir Bukarest, Rumänien. Kanske inte världens sexigaste destination, men det ska ju vara väldigt fint där, människorna trevliga och många monument att se efter Nicolae Ceauşescu's tid. En liten day-trip till Braşov för att kolla in staden och Greve Vlad's slott (Ja, det är han som också är känd vid namnet Dracula).

Nu orkar jag inte skriva mer. Kanske att jag eventuellt slänger in några ord under dagens lopp.

Tills dess, have a good Sunday!

Här kommer fem fina ballader som jag verkligen gillar jättemycket, men som kanske inte slagit igenom jättestort i Sverige.

Och en speciell sak med musik är att det alltid finns låtar som verkligen når ut på något sätt eller annat. Jag vet inte hur ni tänker, men ibland hör man en låt och blir så berörd av det man hör att man har svårt att hålla tillbaka tårarna. Här är sex sådana låtar som når ut till mig!

Temporary Home är en jättefin ballad som sjungs av Carrie Underwood. Den amerikanska idolvinnaren från 2005 (om jag nu minns rätt). En fin liten blond countrytjej som verkligen sjunger jättebra! Bästa idolvinnaren från USA enligt mig!

When I Look At You är också en väldigt vacker ballad från i år faktiskt. Den är soundtrack till filmen The Last Song och självklart är det ju Miley Cyrus som sjunger den. Och jag förstår inte vad folk klagar på, tjejen sjunger bra! Är det så att många av dem som "hatar" henne gör det av avundsjuka eller vad är det frågan om? Hon sjunger bra och den här låten är helt fantastisk!

I'm Gonna Find Another You. Den här låten sjunger John Mayer och som han sjunger den! Låten handlar lite om förlorad kärlek och att gå vidare på något konstigt sätt. Men den är verkligen bra och John Mayer är verkligen en artist vars musik jag gillar nästan i alla former. Han sjunger inte många dåliga låtar iaf!

Tennessee Line måste väl ändå vara den absolut bästa balladen Chris Daughtry någonsin sjungit! Den är så vacker och jag kan ibland lyssnar på den om och om och om och om igen. Texten i låten kunde inte varit bättre och jag är så glad att jag hört den låten! Definitivt en låt jag sent kommer att glömma!

Running Away. Den här låten hörde jag för något år sedan när jag kollade på Ghost Whisperer. Avsnittet handlade om en kille som var en grymt duktig musiker, men slutade sjunga och spela för att en av bandmedlemmarna avlidit. Denna avlidne bandmedlem hemsökte sina gamla bandmedlemmar, men som de flesta gångerna i serien så har avsnittet ett bra slut. Bandet som sjunger låten heter Midnight Hour.

Sista låten jag vill uppmärksamma är lilla söta och underbara Taylor Swifts låt Teardrops On My Guitar. En väldigt lugn och fin ballad som jag föll pladask för så fort jag hörde den! Lyssnar på den mycket och ofta!

That's it for today :)

Har en sådan där dag då jag känner mig helt über-trött! Orkar inte skriva idag...!

Ännu en dag är kommen och än en gång sätter jag mig med skärmen framför mig för att skriva något. Saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, men som alltid så brukar det ju bli lite att läsa trots allt!

Och som vanligt har jag varit en runda på jobbet denna ruskigt kalla morgon! Till skillnad från igår så slutade jag inte en halvtimme tidigare idag! Och till skillnad från igår så är jag ledig ikväll vilket också innebär att jag får spendera tid med att betala räkningar, promenera mer med vovven, läsa lite och annat smått och gott.

Kom att tänka lite på min och Anna's diskussion om böcker igårkväll på aretet. Hon nämnde att hon gillar böcker som bl a Jane Austen skrivit, böcker med "happy endings" om man får säga så! Jag å andra sidan läser allt möjligt och tycker att det är ett privilegium att kunna få läsa så mycket som möjligt av så olika genrer som möjligt. Anledningen till det är självfallet att man lär sig mycket och att man får vila hjärnan från all mental vardagsstress som vi nog alla blir utsatta för! Utöver det så är det ytterst sällan jag läser böcker på svenska. Jag ser ingen poäng med att läsa på svenska först och främst för att jag av ren vana läser betydligt snabbare på engelska och för det andra så är det engelska språket betydligt mer utvecklat än det svenska som i sin tur innebär att dels blir utmaningen betydligt större och dels att man blir  bra mycket bättre på språket man läser boken på!

För tillfället läser jag The Golden Compass som jag väldigt snart är klar med. Och jag måste erkänna att jag verkligen längtar till slutet för den boken är ju inte alls lika bra som filmen! Så mitt nästa bokprojekt blir definitivt Dear John av Nicholas Sparks. Den ska jag ha hunnit läsa ut innan jag ser filmen. Och efter resan till Bukarest så hoppas jag på att kunna köpa in Anna Karenina av Leo Tolstoy som jag velat ha ett bra tag nu! Troligen blir det inga fler köp av böcker i år, men om någon känner sig manad att köpa just Tolstoy's Anna Kareninan så skulle det bli en utmärkt julklapp till mig! Skämt åsido, inga julklappar tack, jag har så det räcker och blir över.

Tack för att ni orkar med att läsa allt strunt jag skriver om. Ibland känns det ju som att jag bara tjatar på utan att kunna sluta, men så är det när man har så mycket att säga, men så lite tid att säga det!

Då har jag helt regelrätt, och som jag brukar, varit ute med hunden och gått. För andra dagen i rad så hade jag Marie som sällskap och vi gick någonstans uppe på Brämhult. Hela promenaden började med att vi gick mot Brämhults fritisdgård för att sedan gå vilse och efter en och annan jobbig uppförsbacke så hittade vi till slut fram till vårat mål ICA City Brämhult. Men det tog ju ett tag innan man hittade fram genom alla konstiga vägar mitt i Brämhults villa-djungel!

Så här sitter jag nu och funderar på ifall jag ska koka upp lite pasta så att jag kan käka upp det som blev över av gårdagens Bolognese. Det tar ju cirka elva, tolv minuter att koka pastan, men jag känner mig så fruktansvärt lat idag! Dessutom lagar morsan mat så jag försöker spara mig lite till det också!

Vad mer har jag på min agenda då? Jo, jag ska tillbaka till jobbet där jag kommer stanna till 20.00. Och jag måste ändå säga att det känns härligt att komma tillbaka till arbetet efter en veckas ledighet. En vecka med bara vovven är väl i sig inte helt fel. Man hinner ju leka mycket och promenera mycket och få sin beskärda del av motion, men när man inte får träffa människor på länge så känns det mentalt jobbigt att sitta med en hund. De kan ju inte direkt kommunicera lika bra som människor, eller i varje fall inte på samma sätt! Så det är underbart att vara tillbaks på posten :D Känns ju inte direkt som det brukar heta Ny dag, Nya tag utan mer som ny dag med en hel del gamla tag!

Nej, nu får det nog bli lite pastakokning, käk, sova lite och sen jobba lite till!

Ha en skön dag. It's a nice one after all, soligt och precis som man vill ha det på hösten, fint!

PS. Marie skulle nu iväg till jobbet och säger Hej då! samtidigt som jag är mitt i mitt bloggande och svarar på faceboock etc etc. Mitt svar till Maries hej då var en kort och koncist Mm! Lite kul grej som Marie och jag skrattade åt :) DS.

Finns det någon mer än mig där ute som känner att hösten verkligen plockar fram det absolut bästa och värsta hos en själv?

I mitt fall handlar det om att jag verkligen kan njuta av bara ögonblicket då jag ser lönnen gå från grönt till gult och rött, när solnedgångarna färgar himlen djupblå med en uns av rött i horisonten och när lukten av sommar fortfarande etsar sig fast i näsan trots att vinterkylan kommer stormandes! Det handlar också om att dagarna blir kortare och mörkare, att man blir trött och hängig, längtar sig bort till värmen och er automatik börjar lyssna på deppig musik utan någon tydlig anledning!

Jag går verkligen från mitt bästa humör ena timmen till mitt absolut mest deprimerade flera gånger om dagen. Hösten plockar som sagt fram det bästa och värsta hos mig!

Jag älskar att känna den kalla höstvinden med solen i ansiktet när jag är ute och promenerar bland löven som ligger och vilar på marken. Jag älskar när jag kan le utan anledning för att sedan komma på mig själv att det kanske finns någon främmande människa som står och tycker att jag ser hur sjukt dum ut som helst som bara står och ler för mig själv. I sådana stunder ler jag ännu mer! Det är vad höst betyder för mig i mina bra stunder! I mina mindre bra stunder så kan jag falla ihop i ren depression och börja gråta (Ja, jag gråter. Jag är väl bara människa. Och du gråter också såvida du inte är en robot). Jag söker mig till min tillflyktsplats i vardagen i dessa stunder, min dagbok, där jag skriver ner mina allra djupaste tankar som berör allt mellan himmel och helvete. Saker som minnen, bra, dåliga, roliga, ledsamma. Om kärlek och hat och om önskan att kunna förändra världen. Men det kanske bara är mig själv jag vill ändra på, mitt sätt att se på världen eller något i den stilen...

Här sitter jag och lyssnar på Taylor Swift och hennes Teardrops On My Guitar. En jättefin sång om olycklig kärlek (Nej, jag är inte olyckligt kär i någon. Jag är inte kär alls).

Ja, det här är väl något jag får fortsätta skriva i dagboken, men tänkte att det kanske är skönt att få låta alla som läser veta att jag faktiskt bara är en människa som ibland är glad och mår bra och ibland det motsatta.

Till next time!

Hör och häpna! Bahtie satte upp ett klipp på mig när jag sjunger (väldigt falskt!), inte bara på facebook, men också på youtube! Haha, jag tror nog att jag hade gått under om jag hade brytt mig mer! Men ärligt talat, även om jag tycker att det är lite pinsamt så erkänner jag att det faktiskt är ganska så roligt! Så det är helt okay...

För er som vill se klippet så säger jag bara: Prepare for laughter!

Gottfolk! Dagen är ännu ung! Jag har hittills hunnit äta tre gånger, jobba, promenera med vovven i 40min, duscha och nu snart ska jag börja laga mat!

Under dagens gång har jag tagit lite bilder med min väldigt dåliga iPhone cam (verkligen a real sucker!) och tänkte att jag skulle vara så snäll och sätta upp dem här för alla att se!

Den här lilla rackaren tog jag kort på när jag var påväg hem från jobbet med morsan runt 10-tiden i morse. Vi båda hörde ett bedårande litet kvitter som kom från postens parkering. Fast besluten om att ta reda på vad det var för något som kunde låta så så hittade jag en liten fågel med grå-svart kropp och en orange-gul haka. Den såg ut som en liten färgglad köttbulle i den kalla höst morgonen. Det tog ett tag att få syn på den så liten som den var, men den var som tur var inte alls skygg utan ville gärna dele med sig av min smörgås som jag gick och åt på. Jag tog några bilder, lämnade kvar en bit av mackan och satte mig i bilen och sa till mamma att den gulliga filuren vill jag ta med mig hem! sjukt gullig :D

Det här fotot har jag haft ett lite längre tag, sedan i somras då det var någon form av samling på Stora Torget nere i stan för bilar. Alla möjliga bilar, gamla, nya, snygga, fula, coola, riktigt skumma etc etc. Så där gick Sharon, Josipa och jag runt tills vi hittade en gammal bil i renoverat skick mitt i djungeln av bilar. Jag slänger iväg mobilen till Josipa som får leka fotograf en stund. Bilden i sig är ju inget speciellt, men att jag haft den i min ågo så länge utan att lägga märke till registreringsskylten är ju ett mysterium som man kan försöka klura ut. Ja mina vänner, jag la märke till det så sent som idag! Så här sitter jag och skrattar lite för mig själv och tycker att det här minsann är något riktigt roligt att se på :D

Det finns dagar och perioder i mitt liv när jag bara känner att jag vill resa bort. Lång bort... Och länge!

Igår var jag på Soz's födelsedagsfest på Norrmalm och om jag ska vara riktigt ärlig så hade jag det lite tråkigt till att börja med, men med Reni & Era och deras Merced På vägen hem körde Lana och i första svängen satt Sharon i mitt knä i framsätet och mosade hela mig. Väl framme i stan kände jag en enorm lättnad av att blodet åter igen kunde flöda fritt i kroppen!

I andra svängen hämtade vi upp Tea och hennes kompis som hade promenerat längs vägen ner till stan. Tea berättade lite om sin åtta månader långa resa till Australien och jag satt helt häpnadsväckande och lyssnade till hennes berättelse.

Jag har länge känt att jag velat bort från Sverige, om inte för evigt så i varje fall ett tag. Några månade, kanske ett år eller två. Resa och jobba lite på vägen fram till resans mål. Inte för att jag har något specifikt mål! Jag vill bara bort. Jag kan ta något ströjobb så att pengarna räcker till till nästa destination... Men faktum kvarstår att jag någonstans djupt inombords känner en enorm rädsla för allt som kan gå fel. Tänk om jag skulle bli skadad, sjuk eller något annat. Tänk om pengarna tar slut och man inte kan ta sig hem till Sverige igen? Eller God forbid, tänk om någon här hemma råkar ut för något och jag är på andra sidan jorden, helt ovetandes eller okapabel till att komma hem snabbt och smidigt? Hmm... Jag är väl säkert inte den enda eller första att tänka i de banorna. Jag är heller säkert inte unik i mitt tänkande, men jag kan inte riktigt släppa tanken på att åka iväg trots allt! Det hade verkligen varit så frukantsvärt skönt att bara få komma bort, uppleva nya saker, träffa nya människor, se nya platser och jobba och leva sitt eget liv på en helt främmande plats. Jag menar, alla utsätts vi väl ändå någon gång i livet för prövningar? Alla bestämmer vi oss väl någon gång att göra något vågat, ta risker och spela ut alla korten på bordet? Eller? Jag vill i varje fall fortfarande bara åka bort ett tag, göra något annat i livet och eventuellt komma tillbaka, om inte visare så i varje fall mer medveten om att det finns en värld utanför Borås och Sverige att upptäcka! Mitt problem utöver alla tvivel och "tänk om" tänkande är hur jag ska gå tillväga och vem jag ska vända mig till...! Jag kanske letar på fel plats, inte vet jag, men jag tänker inte ge upp! Jag fortsätter drömma. Och om jag aldrig fullföljer mina drömmar så kommer jag leva vidare med vetskapen att jag faktiskt har haft drömmar och att man kan ha drömmar, även om de inte alltid slår in, så är det inget fel med att ha dem!

Igår blev en fin dag som började med fika hemma med Miko och mamma. Därefter lite frukost och promenad med vovven.

Av någon anledning var jag jätte trött hela dagen, men lyckades ändå fram mot kvällen tillsammans med brorsan och Marie laga en god kvällsrätt åt familjen och Josipa. Det blev fläskytterfilé med rosmarin, timjan och basilika kryddning som gräddades i ugnen. Till det åt vi en jättegod potatisgratäng och klassisk sallad med isbergssallad, plommontomater, gurka, fetaost, paprika och majs. Det smakade utsökt och jag lär nog minnas gårdagskvällen länge i och med att det är såpass sällan som vi alla sätter oss ner tillsammans för att äta. Lyckat!

Frammåt natten så hade jag enorma problem att sova så jag satte mig ner och kollade på film! Två filmer för att vara mer exakt. Den första filmen blev Remember Me som handlar om en ung rebellisk kille med namn Tyler. Han spelas av Robert Pattinson (känd från Twilightserien). Tyler bor i New York och där spenderar han mycket av sin tid på ett Wallstreet caffé med att skriva till sin avlidne storebror Michael som tagit livet av sig sedan sju, åtta år tillbaka. Tyler som också är den typen av kille som tror på sann rättvisa kämpar verkligen med att visa det och det är just den etiken det handlar om i hans rebelliska utspel som han gör stup i kvarten.

Jag vill inte avslöja för mycket, men filmen var i sig kanske inte världens bästa, men vill man ha sig en etisk och moralisk läxa gällande rätt och fel så är det definitivt en film att se på!


Den andra filmen jag såg var The Last Song som baseras på romanen av Nicholas Sparks (författare till The Notebook, A Walk To Remember, Dear John etc). Här spelar unga Hannah Montana stjärnan Miley Cyrus huvudkaraktären som Veronica, eller som man lär känna henne i filmen, Ronnie. Ronnie är en ung tjej, också hon rebellisk, dock mer pga sina föräldrars skillsmässa som tog hårt på henne. Hon blir en väldigt introvert person som försöker leva sitt liv genom någon form av Tolstojansk etik.

I filmen åker hon tillsammans med sin yngre bror från New York för att spendera sommaren i en småstad i Georgia där deras far bor. Hon spenderar början av sommaren genom att rädda sköldpaddsägg från tvättbjörnar och att vara sur på sin far. Hon är en duktig sångerska och mycket duktig pianospelare, men har sedan skillsmässan av föräldrarna slutat att både sjunga och spela. Hennes far som skriver musik försöker få henne att spela igen, men har svårt med det pga hennes introverta karaktäristiska drag. Hon stänger in sig i sig själv som oftast, men visar på stor ödmjukhet när det väl gäller och man märker snabbt att hon faktiskt är en genomsnäll människa trots sin rebelliska attityd.

I filmen träffar Ronnie även en ung kille. Deras förhållande utvecklas snabbt till något väldigt vackert trots att de kommer från två vitt skillda världar. Något som man jämnt och ständigt blir påmind om i Nicholas Sparks berättelser.

Filmen i sig handlar mycket om hur man med kärlek till sina nära och kära kan hitta tillbaka till rätt spår i livet. Precis som Remember Me så är inte The Last Song världens bästa film, men den är bra och påminner mig mycket om att man verkligen ska ta vara på tiden man har tillsammans med sina nära och kära. Vi har trots allt bara en viss tid tillsammans och när den är slut så kan man längre inte göra det man velat eller säga det man önskat till de man älskar! En mycket sevärd film för alla som behöver en liten hjälpande hand på väg tillbaka till rätt spår i livet. Definitivt en film jag kommer att se igen i framtiden!

Båda filmerna handlar om helt vanliga människor som är lite utan den där typiska vardagshjälten som vem som helst kan bli!

När jag såg den sista filmen blev jag faktiskt väldigt berörd! Speciellt med tanke på hur filmen utvecklas mot slutet. Så jag vill verkligen ägna det här inlägget till min egen far som i 22år har varit min hjälte! Han är den som lyssnat och gett mig råd, hjälpt mig när det behövts och jag känner igen mig lite i Ronnies karaktär som inte alltid ställer upp för sin far i retur. Men nu hoppas jag på att jag i många år framöver också kan ställa upp för min far som han ställt upp för mig! Man har bara en av varje förälder trots allt, så det är lika bra att visa lite uppskattning medan man fortfarande kan :)

Well gottfolk! Nog för nu. Jag har redan ett fullspäckat schema för dagen och hinner inte skriva mer än såhär just nu, men vem vet. Kanske att jag lägger till något snart igen ;) Keep yourselves updated!

Var precis ute med vovven! Helt slut efter denna en timme långa promenad!  Det är kallt, blött och kvavt ute. Vinterjackan åkte på vilket jag såhär i efterhand ångrar eftersom jag blev helt genomblöt. Inte för att det regnade, utan för att det blev varmt och svettigt. Fast å andra sidan så promenerade jag ju i väldigt högt tempo vilket också märks på hunden som ligger i hallen helt utslagen! Så lite träning för både vovve och mig med andra ord :)

Väntar nu på att Miko ska komma. Därefter blir det en snabb dusch och sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda!

Då är det väl kanske dags att slutligen säga att jag nu med största förmodan lämnar wordpress för att blogga vidare här på blogg.se.

Ni som läser bloggen kommer kanske tycka att det är lite irriterande att jag leker med bloggen, men jag kan inte riktigt hitta den stilen jag vill ha på bloggen, så rent utseendemässigt kommer bloggen att ändras mycket och ofta inom den närmaste perioden. Jag kommer dock sluta ändra på den när jag hittar stilmallen jag trivs med.

Om ni vill läsa mina gamla inlägg så finns de tillgängliga på srdjansplace.wordpress.com.

Nu ska jag dock sätta mig ner med vovven vid brasan och läsa lite i väntan på Miko som kommer under dagen.

Men innan jag sätter punkt för det här inlägget så vill jag hälsa både gamla såväl som nya läsare till min gamla blogg i nytt format :)

Många varma hälsningar!

Vill bara säga att jag nu officiellt har bytt adress på min blogg Srdjan's Place från wordpress.com till blogg.se. Anledningen till att jag gjort det är helt enkelt att det går lite fortare här än på wordpress som tenderar att vara lite segt ibland.